Den primära helgande handlingen

De ord Jesus riktar till fariseerna – och till oss – i gårdagens läsning ur Lukasevangeliet (11:41) frilägger den profetiska traditionens röda tråd: 

Ge de fattiga vad som finns på era fat, så blir allt rent för er.

Med andra ord: Ni kan följa agendan till punkt och pricka, men om ni försummar de fattiga skorrar er liturgi falskt i mina öron. För en profet som Jeremia är detta en religions lackmustest. ”De hävdar inte den fattiges rätt”, är hans avgörande kritik mot sin samtids politiska och religiösa ledarskap. 

Det anmärkningsvärda med Jesu ord i evangeliet är att han framhåller generositeten mot de fattiga som den primära helgande handlingen: så blir allt rent. Detsamma påtalar profeten Daniel när han riktar sig till Babylons makthavare: ”Utplåna din synd genom att göra gott och din skuld genom barmhärtighet mot de fattiga så kan din lycka bestå” (Dan 4:24).

Barmhärtigheten mot de fattiga är den kritiska punkten inte bara i all maktutövning men också i det kristna evangeliet – den är i sig frälsande – något den brasilianska teologen Ivone Gebar förstod klarare än de flesta:

Det viktigaste kristendomen har gett mig är min oförmåga att anpassa mig till den smärta och orättvisa de fattiga utsätts för.

Det är också i det ljuset vi behöver läsa den inledande psalmen i dagens laudes, den närmast outhärdliga etthundranionde i Psaltaren. Om vi alls ska kunna förstå den vrede som väller upp hos psalmisten när han önskar despotens död är det just mot bakgrund av den skriande hjärtlösheten mot de redan utblottade: “Han ville inte visa mildhet, utan förföljde de hjälplösa och fattiga och de förtvivlade för att döda dem” (Ps 109:16).