En karismatisk organism

Vilka är de ”andliga offer” som frambärs av prästerna i ”det nya templet”?

För Afanasiev är svaret givet:

Det råder inget tvivel om att de ’andliga offer’ som frambärs genom Kristus (1 Pet 2:5) betecknar eukaristin om vilken Petrus talade redan i de föregående verserna. Eukaristin, som instiftas vid den sista måltiden, aktualiseras genom pingsten. Den förverkligas av Anden och är därför i sig andlig. När Petrus introducerar tanken på ett ’andligt offer’ ville han framhålla att det ’heliga prästerskapet’ är ett verkligt prästerskap, eftersom brevets läsare inte kunde föreställa sig en prästtjänst utan offer.

Petrus undervisning om kyrkan som ett tempel, ett ’andligt hus’, har sin motsvarighet i Paulus undervisning om kyrkan som Kristi kropp. Bägge bilderna är rotade i den allra tidigaste kristna traditionen, i Nya testamentet, och går tillbaka till Jesus själv: ”Men det tempel han talade om var hans kropp” (Joh 2:21).

Värt att notera är hur Afanasiev knyter eukaristin till pingsten. Den har instiftats av Kristus i den övre salen, men utan Anden ”blir liturgin besvärjelse”, som Ignatios av Latakeia uttrycker det. Och utan Anden inga präster!

För hur blir man präst i kyrkan? För att bli präst i Israel måste man till att börja med födas inom Levi stam och tillhöra Arons släkt. Prästerna invigdes därefter till sitt uppdrag genom smörjelse med helig olja, symbolen för Andens närvaro och kraft. I det nya förbundet föds vi in i Guds folk genom vatten och Ande (Joh 3:5). Dopet i vatten och Ande representerar födelsen och smörjelsen. Det är den enda konsekrerande – helgande – handling som Nya testamentet känner till. Krismasmörjelsen – eller myrrasmörjelsen, som man säger i syrisk tradition – som följer på dopet, uppfattas i ortodox tradition som “sigillet på den helige Andes gåva”. Genom “Andens smörjelse” blir den döpte nu en präst åt Gud den högste. 

När det ibland talas om vissa tjänster i församlingen som ”karismatiska” sker en uppdelning som Nya testamentet är främmande för. Vad är i så fall de andra tjänsterna? Icke-karismatiska? Kan det finnas uppgifter i en församling som inte är beroende av anden? Afanasiev skriver: 

Det kan inte finnas några icke-karismatiska medlemmar i kyrkan.

För Nicholas Afanasiev som ortodox teolog är det avgörande att vi förstår innebörden av att kyrkan är karismatisk till sitt väsen – han talar om kyrkan som en ’karismatisk organism’ – och hur det grundläggande uttrycket för denna karismatiska identitet är att alla hennes medlemmar utgör ett ”rike av präster”. I detta ’heliga prästerskap’ av döpta finns däremot en mångfald av tjänster, som alla får sin legitimitet av Anden. Bland dessa finns de uppgifter att leda och ”bygga upp Kristi kropp” som Paulus bland annat beskriver i Efesierbrevet: ”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare” (Ef 4:11).

Det är ingen tillfällighet att han aldrig säger ”några till präster”. Hur skulle några kunna vara det alla är? Men några måste leda församlingen i den eukaristiska måltid som konstituerar kyrkan och ge undervisning om hur man ska leva tillsammans som kristna. Deras särskilda kallelse och charisma i den kropp som är Kristus är att synliggöra den prästtjänst som delas av alla som infogats i Kristus. Det är de ”som har det tyngsta arbetet bland er” (1 Thess 5:12) skriver Paulus och använder då det grekiska ordet proistaménos, av verbet proistemi, som har betydelsen att gå före, vägleda och visa omsorg.