”Gudstjänsten är ett konstverk”

 
Mot slutet av bokens tredje kapitel, där Torsten Kälvemark introducerat några av de stora samtida grekiska teologerna, återvänder han till sambandet mellan form och innehåll. Det uttrycks inte minst i liturgin och arkitekturen, och kan sammanfattas i den pregnanta formuleringen: ”Gudstjänsten är ett konstverk och konstverket en gudstjänst.”´
Kälvemark anknyter på nytt till Christos Yannaras och dennes bok Trons ABC, där slutkapitlet – ”något överraskande” – fått titeln ”Den liturgiska konstens moral”. Här har vi uppenbart att göra med en tolkning av begreppet moral långt utöver vad vi vanligen menar med ordet. Den bysantinska kyrkans form är en konkret illustration, i kontrast mot gotiken med sin grund i den medeltida skolastiken. Om Yannaras syn på den bysantinska arkitekturen, de vita kapellen i bergen på grekiska öar som Patmos, skriver Torsten Kälvemark:

Han ser dem som ett verk av en tradition där en asketisk vördnad för materialets möjligheter och begränsningar paras med en stark medvetenhet om deras funktion som en mötesplats mellan himmel och jord, ett kosmiskt perspektiv speglat i deras form, särskilt i kupolerna och deras placering som en del av det bergiga landskapet.

Här skymtar en inkarnationsteologi som identifierar det skapade livet med det oskapade. Guds människoblivande i Jesus Kristus skingrar varje föreställning om en rivalitet mellan Skapare och skapelse. Om detta vittnar kyrkan oavbrutet – borde i alla fall göra – när hon låter skapelsens element, själva materien, föra Guds talan.