Barnets namn är Evig Fader

 
Två kapitel senare följer ett avsnitt där Jesaja profeterar om hur ångestnatten ska vika och ”det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus” (9:2).
Den hyllning som sedan följer formar sig till en av den hebreiska Bibelns mest strålande Kristusprofetior, ett stycke poesi som utgör juldagens självklara gammaltestamentliga läsning i kyrkornas liturgi:

Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig Fader,
Fredsfurste.
(9:6)

Den unga kyrkans lärare tvekar inte över vem dessa rader hos fursten bland poeter syftar till. ”De kan inte tillämpas på någon annan än Kristus”, skriver Johannes Chrysostomos. De namn som profeten tillskriver den som ska födas vittnar om barnets på samma gång mänskliga och gudomliga natur. Jesus är människobarnet, född av en kvinna, men han är också ”Evig Fader”, eller med trosbekännelsens ord, ”av samma väsen som Fadern”. Här formulerar Jesaja inkarnationens mysterium med större precision än vad någon annan gjort fram till detta ögonblick
Vad betyder det för oss? När Gud antar mänsklig gestalt, öppnar sig möjligheten till ett nytt sätt att vara människa.