Två sidor av samma mynt

Vad som blir tydligt i evangeliernas skildring av händelsen på det heliga berget, kompletterat av apostelns ord i Andra Korinthierbrevet, är hur mänsklig mognad – som i ett kristet perspektiv innebär att Guds avbild i människan restaureras – sker genom kontemplation. Det är när vi “skådar Herrens härlighet” som vi ”förvandlas till en och samma avbild” (2 Kor 3:18). Med nästan helt identiska formuleringar beskriver evangelisten Johannes i sitt första brev hur vi ska ”bli lika honom” när vi ”får se honom sådan han är”. Ett skådande som sker ”när han uppenbarar sig” (1 Joh 3:2). Men varken för Paulus eller Johannes är denna vision begränsad till ett framtida eskatologiskt avslöjande, något som blir verklighet först vid tidens slut. ”Det är tvärtom något som kan bli verklighet redan under vår livstid här och nu”, understryker Philip Sherrard.

För att klargöra hur människan kan bli återupprättad till den hon var innan fallet, lyfter nu Philip Sherrard in ett annat kristet huvudtema som han på ett intressant sätt knyter till transfigurationen, nämligen inkarnationen. Han skriver:

Det kompletterar och är oupplösligt sammanflätat med transfigurationen. De är i själva verket två sidor av samma mynt. 

Men, tillägger han, precis som med Kristi förklaring har vi en tendens att föreställa oss inkarnationen som något som var unikt för Jesus och inte har någon direkt betydelse för oss. 

Men att exklusivt hänföra en händelse i evangelierna – även de mest betydande sådana – till ett oåterkalleligt förflutet, är lika med att skriva under en dödsattest vad gäller dess dynamiska påverkan på män och kvinnor i dag. 

När Sherrard menar att vi som kristna inte minst tänker så vad gäller inkarnationen, är han samtidigt tydlig med att framhålla att det inte handlar om att förneka att Gud antog mänsklig gestalt i den historiske Jesus. Men det viktiga är att se vilken betydelse detta har för relationen mellan Gud och människa, oskapat och skapat, på ett ”transhistoriskt plan”, som han kallar det. Det vill säga, för alla människor i alla tider. ”Vad frågan med andra ord gäller är återigen hur inkarnationen uppenbarar den mänskliga naturens inneboende möjligheter.”

Vad inkarnationen alltså bekräftar är att den negativa process som fallet iscensatte kan upphävas. Philip Sherrard utvecklar tankegången:

Om fallet betecknar en bristning i relationen mellan Gud och människa, gudomligt och mänskligt, i betydelsen att de gudomliggörande energier som människan så som skapad till Guds avbild bär inom sig, inte längre är aktiva och verksamma i henne på ett sådant sätt att de upplyser hela hennes varelse, själ som kropp, och låter henne skåda Guds härlighet, som också är hennes egen härlighet, då är inkarnationen ett helande av detta brott. Den betecknar den process genom vilken människans uppmärksamhet – hela hennes varelse – återförs till kontemplation av de verkligheter som grumlades för henne genom fallet.

Philip Sherrard menar alltså att vad inkarnationen, ur denna synvinkel, representerar är hur människan gradvis återställs till gudslikhet. Och evangeliernas berättelser åskådliggör på olika sätt hur detta går till. 

Hur ser med andra ord det ömsesidiga förhållandet mellan inkarnation och transfiguration ut, så att de två i själva verket förutsätter varandra?

Inkarnationen innebär en rörelse nedåt från Guds sida, en rörelse genom vilken Gud döljer sin härlighet genom att ikläda sig ’kött’. Bara därigenom kan människan bli delaktig i en process där hennes blick dras från det synliga till det osynliga, från det skapade till det oskapade, något som sker genom det drama som utvecklar sig i evangeliernas Jesusberättelse. Transfigurationen å sin sida förutsätter en motsvarande rörelse uppåt från människans sida, en rörelse genom vilken hon långsamt befrias från den slöja som hindrar henne att se Guds avbild inom sig själv och låta sig iklädas Guds härlighet. Philip Sherrard sammanfattar:

Utan inkarnationen skulle det inte finnas någon transfiguration – ingen återvunnen vision av Gud. Men på samma gång, utan transfiguration ingen inkarnation – inget återupplivande av Guds närvaro i människans själ och kropp, så att hela hennes varelse är genomlyst av den inkarnerade gudomen.