Härlighetens klädnad

”När jag ska läsa Bibeln börjar jag med att kyssa den”, brukade broder Wilfrid Stinissen säga när han vittnade om sin bibelläsning. Är Skriften Någon krävs försiktighet i umgänget. Det gäller att inte burdust tränga sig på. Den som döljer sig innanför bokstavens klädnad behöver tillåtas vara sig själv. 

Det tar tid att träda i en sådan relation till den Andre att han avslöjar sig för oss sådan han är. För den som kastar sig på bokstaven stängs dörren. Gud gömmer sig för den som vill förfoga över honom. Gud avslöjar sig först när man låter honom vara fördold.

Den läsning av Bibeln som brukar kallas lectio divina är inte individualistisk, som om var och en läser och tolkar på sitt sätt. Den är däremot personlig och utgår från en syn på Skriften där bibeltexten är att likna vid ”härlighetens klädnad”, för att använda Charbel Rizks uttryck i den gångna helgens symposium om monastisk spiritualitet. Gud som kommer till oss förklädd – Ordet är hans klädnad – och väntar på att bli upptäckt överallt i Bibeln. 

”Guds ära ligger i att dölja, kungens i att utforska”, står det i Ordspråksboken (25:2). Med det perspektivet blir Bibeln en värld att tränga in i och utforska. Den blir helig mark där man drar skorna av sina fötter inför den som bär härlighetens klädnad.