Ryska röster

Det mörka dok som sänker sig över Europa och världen när en manisk despot hävdar sin rätt att krossa och kuva en av kontinentens största nationer, ger anledning att lyssna till två röster ur den rika ryska andliga traditionen.

På frågan om hur en kristen bör förhålla sig till krigets förbannelse hade Simeon Ivanovich Antonov (1866–1938), känd som munken och staretsen Siluan i Panteleimonklostret på Athos, två svar. Det första: Jesu Kristi universalitet. ”Jag känner ingen grekisk, rysk, engelsk eller arabisk Kristus.” Siluan, som förkroppsligade en kristendom som lyser som rent guld, renad i Andens eld, menade att ”så snart vi begränsar Kristi person, till exempel genom att dra ner honom på det nationella planet, förlorar vi allt, och allt mörknar omkring oss.” Det andra: kärleken till fienden. “Om vi känner Kristus visar det sig genom att vi får kraft att älska våra fiender.” 

Den andra rösten kommer från filosofen och teologen Sergius Bulgakov (1871–1944), som 1923 utvisades ur Ryssland av Bolsjevikerna och kom att bli en förgrundgestalt i den ortodoxa miljö som växte fram kring S:t Serge i Paris. Vännen och kollegan Morten Erik Stensberg påminde mig under gårdagen om vad denne skrev i förordet till den bok som på engelska fått titeln The bride of the Lamb och som utkom 1942, mitt under Andra världskriget: 

The truths contained in the revelation of Divine-humanity, particulary in its eschatological aspect, are so unshakable and universal that even the most shattering events of world history, which we are now witnessing, pale and are nullified in their ontological significance in the face of these truths insofar as we perceive these events in the light of that which is to come. And that which is to come is the Church in its power and glory, together with the transfiguration of creation.

Orealistiskt? Absurt? Dåraktigt? Dårskapen i Kristus får sin yttersta gestalt i den frälsningsväg Gud valt för världen: i djupaste svaghet och förnedring döljer sig den högsta visdomen och kraften. Korset, inte kriget, avgör historiens framtid. 

Mikhail Nestorovs berömda målning från 1917 föreställer Sergej Bulgakov (till höger) i samtal med Pavel Florensky.