Vårt mål är inte att överleva
Han skall komma ner till oss från höjden … och styra våra fötter in på fredens väg.
Varje morgon upprepar vi orden när vi i laudes ber med den fromme Sakarias i hans tidlösa lovsång, Benedictus. För en Jesu Kristi lärjunge finns inget alternativ till ”fredens väg”, hur irrationell, dåraktig och ologisk den än kan tyckas vara i en värld där rätten och sanningen oavbrutet kränks.
Vi frestas dagligen att ta till vapen för det vi uppfattar vara den ”goda” eller ”rätta” sakens skull. Men våldets väg – vare sig det handlar om fysiskt, verbalt, psykologiskt, ekonomiskt, ekologiskt eller andra slag av våld – är alltid, och måste alltid förbli, främmande för en efterföljare till Jesus från Nasaret.
När vi frågar efter och söker urskilja Guds vilja, finns i alla lägen ett självklart svar: voluntas tua pax nostra – ”din vilja är vår fred”. Orden formulerades av Gregorios av Nazianzos på 300-talet; de utgjorde ledmotivet för påven Johannes XXIII när han tog initiativet till det omvälvande Andra Vatikankonciliet; de utgör devisen i KG Hammars nya skrift Lilla fredsboken – om att vara följare till Jesus på fredens väg (utkommer första advent), ett glödande och övertygande manifest för fred, eller som författaren uttrycker det: ”en ’narrativ verktygslåda’ för den som vill vandra fredens väg.”
Just nu läser vi, som varje år vid denna tid, ur Uppenbarelseboken i Ekumeniska Kommunitetens lektionarium. En våldsam text som kräver varsam läsning. Skriven på 90-talet e Kr i ljuset av det romerska imperiets brutala maktutövning låter den oss höra martyrernas röst, den som fullbordar vad som ”ännu fattas i Kristi lidanden”. Kyrkan är kallad att vara vittne om en ny världsordning, fri från allt våld, om det så kostar henne livet. Martyriet konstituerar kyrkan, det är den slutliga och mest transparenta profetian om ”fredens väg”. Som Stanley Hauerwas uttrycker det:
Ett folk har blivit till som vägrar ta sin tillflykt till svärdet för att de själva och dem som de älskar ska överleva. Deras mål är inte att överleva utan att leva i ljuset av uppståndelsen.