Ett märkvärdigt nyckelhål

 
När vi nu går in i den tredje adventsveckan och på allvar förbereder oss för firandet av julens stora mysterium, ska vi se på några av de ord hos profeten Jesaja som återspeglar Kristi hemlighet.
I Jesajaboken finns ett antal ord som är ”herrelösa” i sin egen tid, obegripliga ord, som exegeterna förgäves sökt ge en tidshistorisk tolkning men utan att lyckas. Långt senare plockar evangelisterna upp flera av dessa och hävdar att de handlar om Kristus. De var i sin egen tid ”väntande ord”, och kunde därför inte förstås förrän tiden var inne.
Ett av de mest välkända av dessa är Jesaja 7:14, som enligt Matteus förebådade Jesu födelse av jungfrun Maria. Efter skildringen av födelsen i Betlehem skriver Matteus: ”Allt detta skedde för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Jungfrun skall bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel (det betyder ’Gud med oss’).” (Matt 1:22)
Hos Matteus blir detta ord, uttalat av Jesaja sexhundra år tidigare, en kristologisk grundtext. Det härrör från en bestämd politisk kontext, men har ingen motsvarighet i denna. Det är riktat inte bara till Juda rike på 700-talet f Kr, utan till hela mänskligheten. Men det är först när Kristus träder fram som det gåtfulla ordet blir begripligt. Som teologen Marius Reiser uttrycker det om Jesaja 7:14: ”Profetens förutsägelse är som ett märkvärdigt format nyckelhål, där nyckeln Kristus precis passar in.”