Fiendskapen

 
”Medan alla sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.” (Matt 13:25)
Liknelsen om ogräset kastar ljust över det ondas mysterium. I liknelsen personifieras ondskan och hatet. En fiende, Satan – namnet betyder motståndare – sår ut hat och hämndlystnad i människornas hjärtan. Bakom allt det som river upp fiendskap mellan människor finns en Fiende. Hela Jesu liv, från Betlehem till frestelsens öken till Golgota, är en oavbruten kamp mot denna fiende. Genom sin död nedgör Jesus sin dödsfiende. ”Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.” (Luk 10:18) Paulus reflekterar i Efesierbrevet teologiskt över hur Jesus därmed ”i sin person dödade fiendskapen” (Ef 2:16).
Allt detta gör Jesus ”medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8). Han väntar inte tills vi kommer till honom. Medan vi fortfarande tyngs av våra konflikter, med Gud och människor, kommer Jesus till oss.
Boris Bobrinskoy kommenterar hur personifieringen av ondskan och hatet i Satan och hans änglar, gör det möjligt att även läsa och tillämpa några av de mest stötande texterna i Gamla testamentet. Han skriver:
Jag tänker inte minst på de två sista verserna i Psalm 139. När vi läser dem i tidebönen känns det som att man skulle vilja lyfta ut dessa anstötliga ord. I sin andliga läsning lär oss fäderna att se Babylons och Egyptens barn som symbol för synd, hat och Satan. När onda tankar skjuter skott i våra hjärtan för att leva sitt liv i oss, behöver vi krossa dem mot klippan, Kristus.