Guds megafon
”Naturen uppträder som Guds ’megafon’ för att väcka en ohörsam värld”, skriver teologen Hilary Marlow i en kommentar till profeternas utsagor om en sörjande jord. Kanske skulle det också kunnat vara en kommentar till den mystiska tonen som nyligen spreds över jorden och förbryllade seismologerna.
Istället för att förkunna Guds härlighet, som i Psaltarpsalm 19, rister naturen av Guds vrede och dras in i den pågående dialogen mellan Gud och mänskligheten. ”Själva naturen ropar ut sin förbannelse”, skriver jesuiten Daniel Berrigan. När människorna inte vill lyssna till Guds mänskliga budbärare – profeten – väljer Gud att tala genom sin kosmiska agent.
Hos profeten Amos förenar sig den icke-mänskliga skapelsen med sin skapare i en helig allians mot det uppror dess mänskliga invånare begår. ”Skulle inte jorden skälva för detta så att alla som bor där får sorg? Skulle inte hela jorden stiga och sjunka som Nilen, Egyptens flod?” (Am 8:8) När kosmos ryter och uppträder som Guds megafon hör vi sorgen i den hemlöse Gudens hjärta.