Klagan från jordens innanmäte

 
Ett märkligt ljud, ohörbart för mänskliga öron, registrerades för en dryg vecka sedan av seismologer över hela jorden. Det mystiska ljudet, som en baston, kunde höras i tjugo minuter.
Tonen hade utlösts av att ett större område med magma rört sig ned i en spricka någon kilometer under havsbotten. Som Dagens Nyheters kulturredaktör Björn Wiman uttryckte det i en kommentar till händelsen: ”Man kunde få för sig att det var själva jorden som utstötte klagan.”
Allt i världen är sammanlänkat. Den kunskap vi i dag har om ekosystemet, hur allt levande relaterar till vartannat, gav redan de hebreiska profeterna uttryck för i sina dramatiska beskrivningar av jordens klagan. På grund av människornas hårda hjärtan ”sörjer jorden och utmarkernas beten vissnar”, konstaterar profeten Jeremia. Och aposteln Paulus tycker sig höra skapelsens ”rop som i födslovåndor”.
Jorden är allierad med Gud i sitt lidande och sin klagan, den sargade naturen ropar till himlen och blir ett tecken på människans bortvändhet från Gud. ”Oron i våra hjärtan, skadade av synd, återspeglas i de sjukdomssymptom som marken, vattnet, luften och livets alla skepnader uppenbarar”, skriver påve Franciskus.