Inget att bevisa
Är vi klara över att det Bibeln kallar ett ”heligt liv” har något ytterst konventionellt över sig? Det finns inget demonstrativt i ett heligt liv, inget som eftersträvar att utmärka sig, inga förväntningar på sensationer.
Essensen i ett heligt liv består i hur vi lever tillsammans och hanterar den andres annorlundaskap. I Benedikt av Nursias klosterregel från 500-talet är det slående hur ordinärt allt är. Gemenskapen är en verkstad, munkfadern delar ut verktyg som i det dagliga livet ska hjälpa bröderna att bli så hemmastadda hos sig själva att de inte längre har något att bevisa inför varandra.
Om något är iögonfallande med ett heligt liv är det dess alldaglighet. Som den åldrade prästen som lugnt och självklart firar eukaristin eller den prosaiska beständigheten i somliga äktenskap.