Den blå pärlan

 
I den andliga traditionen definieras ofta askes som en övning i förmågan till uppmärksamhet. Grekiskans nepsis – νηψις – är ett nyckelbegrepp i Filokalia, den berömda ortodoxa antologin om bön på flera tusen sidor, som brukar beskrivas som en uppmärksamhetens skattkammare.
Den norska författaren och professorn Toril Moi visar på ett viktigt drag i uppmärksamheten: den är opersonlig och oegennyttig. Hennes insiktsfulla bok, Språk och uppmärksamhet, har nu kommit i svensk översättning av Alva Dahl (Bokförlaget Faethon). En uppmärksam blick är en kärleksfull och rättfärdig blick, skriver Moi. Hon visar hur en sådan blick förutsätter ett avstånd till det den riktar sig mot, och man påminns osökt om ökenfädernas omtalade apatheia, eller den blå pärlan i Frälsarkransen: den inre frid som befriar från begäret att hävda sig och vilja vara någon. Den uppmärksamma blicken söker inte uppmärksamhet.
Toril Moi citerar Virginia Wolf – ”Dröm inte om att påverka andra människor” – och konstaterar: ”Självmedvetenhet är livsfarlig för en författare.”