Var går gränsen?

 
Hur långt kan man sträcka sig i lojalitet till det samhällssystem man lever under innan man börjar beblanda sig med dess gudar?
Daniel och hans tre vänner totalvägrade inte när de kallades att tjänstgöra vid hovet. Men det fanns gränser de inte kunde tänka sig att överskrida. När Daniel väljer vatten och vegetariskt framför den meny som bjuds de unga män som ska genomgå hovets träningsprogram är det uttryck för att han inte vill kompromissa med sin judiska identitet genom att anpassa sig till Babylons extravaganser.
Detsamma gäller Daniels vänner. I ett medvetet försök att radera ut deras judiska identitet ger man dem nya namn: Sadrak, Mesak och Abed-Nego. Men en notis i slutet av Danielsbokens första kapitel lyder: ”Ingen kunde mäta sig med Daniel, Hananja, Mishael och Asarja.” De har alltså kvar sina judiska namn! Vi möter dem i kungens palats, Daniel fortsätter dessutom i hovtjänst – men de förblir judar.