Med nya ögon

 
När vi mister ett ikoniskt seende drivs vi till att vilja behärska världen. I samma stund börjar vi förstöra den. Världen blir ett föremål som ska mätta våra begär.
En rätt förståelse av ikonen kan här bidra med klarhet. Ikoner är inte vackra bilder som målas för att bli betraktade och beundrade som god konst. En ikon är bara meningsfull i ett sammanhang av gudstjänst och tillbedjan. Därför måste ikonmålaren – eller ”ikonskrivaren” – vara bedjare och asket.
Leonid Ouspenksy, en av alla tiders främsta ikonteologer, skriver: ”Ikonen eftersträvar aldrig att väcka känslor hos de troende. Dess uppgift är inte att uppväcka den ena eller andra känslostämningen inom oss, men att vara vägvisare för varje sinnesrörelse, liksom för förnuftet och alla andra förmågor, på vägen mot transfiguration.”
Med andra ord: ikonen är till för bön. Den tränar oss i att släppa taget om världen och oss själva, så att vi kan börja se på världen och oss själva med nya ögon, sådana vi är i Kristus. Inbjudan till att vörda en ikon, är en inbjudan till att betrakta världen genomlyst av Guds kärlek. Att få en ikonisk blick.