Ikoniskt seende
Återigen: det är ingen enkel sak att betrakta världen ur ett ikoniskt perspektiv. På spel står inte bara vissa idéer om hur vi tror att världen en gång uppkom. Begreppet ”skapelse” betecknar framför allt en andlig och moralisk topografi där allting befinner sig i relation till vartannat och till Gud.
Att betrakta världen som skapelse är att se på världen så som Gud såg på den när han gjorde en paus för att betrakta allt han skapat: ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott.” (1 Mos 1:31)
Guds shabbat handlar inte om att Gud är trött efter sitt skaparverk så att ha måste ta en vilopaus. Den är uttrycket för den glädje Gud känner när han ser på den värld som hans kärlek har frambringat.
Den blick som ser vad Gud ser, ger sig själv åt den kärlek som verkar i allt och genom vilken allt finns till.
Detta är själva hjärtat i ett ikoniskt seende: att ge sig själv åt det man ser.