Guds patos

 
Guds patos är aldrig skilt från hans ethos. Bibeln framhåller oavbrutet att Gud är källan till all rättvisa. Därför är inte hans patos en blind lidelse som berusar sinnet. Men just därför att Gud är personlig – i honom finns ingenting opersonligt – är hans ethos fyllt till brädden av patos.
Gud kommer aldrig att lämna världen åt dess öde; det yttersta tecknet på hans omsorg är att han sänder sin Son. Han stiger ned från sin himmel för att dela vårt liv. Inkarnationen, vars bebådelse vi firat den gångna veckan, vittnar om en Gud som inte uthärdar att stå vid sidan om. Han som inte är en människa låter sig dras in i mänsklighetens historia. Mer än så: han blir människa.