Glödande kol

 
Jesaja är adventstidens profet framför andra. Vi läser honom dagligen de tre första veckorna av julfastan. Dagens läsning, från den sjätte kapitlet, utgör en av höjdpunkterna i denna profetbok: den vision av himlen som Jesaja får i det år då kung Ussia dog – 743 f Kr enligt bibelforskare – och som kom att få stor betydelse när kyrkans liturgi växte fram. Kyrkan har, liksom himlen, ett altare, en tron (ortodoxa och katolska kyrkor), rök från rökelsen och en församling som sjunger Sanctus, ”Helig, helig, helig”.
I det glödande kol med vilket en av seraferna berör profetens läppar, ser fäderna en bild av de eukaristiska gåvorna, brödet och vinet, som tas från altaret och ges till de troende. Hippolytos skriver på 300-talet att man druckit ur ”en glödande kalk, blodet som från ovan har tagit emot Andens hetta”. Samma bildspråk används av Efraim Syriern hundra år senare: ”I brödet och kalken finns eld och Ande.” Eukaristin är ett ”glödande kol”!
Fastetiden, när vi avstår till en del, uppväcker än mer vår hunger efter den föda vars vidrörande av våra läppar är en Andens glödande beröring.