Bönens Ande

 
I går firade vi mässa till Charles de Focaults minne i Gudsmoderns kapell på Landamäre. Vad har denne bedjande människa att lära oss om den väg som på samma gång är oändligt lätt och mycket svår att gå?
I mässan läste vi ett stycke ur boken Att leva i bön i Charles de Focaulds efterföljd, skriven av grundaren av Jesu små bröder, René Voillaume. Han påminner om att Jesus förblir vår läromästare i bön, framför allt därför att han är den ende som kan ingjuta bönens Ande i våra hjärtan. Verklig bön handlar aldrig om att finna rätt metod eller de rätta orden, utan om att Jesus ber i oss genom den Helige Ande. Han tillägger:
Vi får av detta dock inte dra den slutsatsen att vi inte har annat att göra än att vänta till Jesu Ande kommer över os. Man måste ila honom till möte, bemöda sig på den smala vägen.
Hemligheten är att anstränga sig under bönen och på samma gång vänta efter Herren. Så blir fastan den väg där vi bemödar oss, bara för att förvärva en djupare insikt av den befriande sanningen i Jesu ord: ”utan mig kan ni ingenting göra.”