Gud med oss

 
Besökte i söndags Lewi Pethrus grav på dennes minnesdag. Gravstenen vid Solna kyrka gör intryck. Ristade längst upp, de ord han gjorde till sin livsdevis: Gud med oss. När Lewi Pethrus betraktade sitt liv använde han granen i den skog i Västergötland där han föddes som sinnebild för sitt eget öde.
Den fälles och fraktas ned till bygden. Den lägges mellan sågklingorna och föres ut till marknaden för att användas till alla möjliga ändamål, till verktyg, som kan brukas för mer eller mindre påfrestande uppgifter, till möbler, som människor skall prisa eller kritisera, till golvträ, som man skall trampa på, eller kanske i sällsynta fall till ett fiollock, som med sin ton skall glädja någon människa.
Sin yttre väg väljer inte människan. Därför behöver vi inte tänka på den. Vår sak är att tänka på den inre vägen: den hållning med vilken vi tar emot vårt liv. Vilket öde som än blir vårt, vart vägen än bär, är Gud med oss.