Glädjens kyss

 
”Varje bord kan bli ett eukaristiskt bord”, sa André Gouzes när han igår talade till präster, kyrkomusiker och andra intresserade i Linköping. När det verkligen går upp för oss inser vi varför liturgin är kyrkans hjärta. Det vi är i gudstjänsten blir vi i livet. Om gudstjänsten är påver, platt och dyster får vår kristendom samma ansikte. Vare sig vi vet om det eller inte.
När gudstjänsten är fylld av glädje och eukaristin en fest, hälsar vi alla vi möter som ”min glädje” och gör varje måltid till en eukaristi.
André Gouzes berättade om församlingar som varit stela och fastlåsta, suttit ”som i en sardinburk”. Men i mötet med en levande liturgi började rynkorna långsamt försvinna från deras pannor. De började andas igen. Och kunde vända sig mot varandra och ge fridskyssen, som är ”glädjens kyss”.
Så har mötet med denne levande dominikan som gästat oss denna vecka varit. Som en glädjens kyss.