En pastoral utmaning

Just nu läser vi i vårt lektionarium ur munskänken Nehemjas bok, vars händelser utspelar sig på 400-talet f Kr. Nehemja tjänstgjorde vid den persiske kungen Artaxerxes hov med ansvar för dennes vinkällare. När han nås av rykten om att hans folk lever i nöd och förnedring i Jerusalem, reagerar han med intensiv bön och fasta.

I inledningen av sin bön, återgiven i det första kapitlet, påminner han sig själv, och Gud, om Guds trofasthet: 

Du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud.

Trolöshet kan aldrig bagatelliseras. Men den profetiska litteraturen i Bibeln framhäver att Guds trofasthet är garantin för att vi inte hoppas förgäves. Mot alla odds överträffar den människans trolöshet. Därför är juridiska kategorier otillräckliga för att beskriva förhållandet mellan Gud och människa. Gud är rättvis men inte bunden av lagen: de relationer som står på spel går före en strikt tillämpning av lagen. Det juridiska språket försäkrar att Gud behandlar oss rättvist. Men som den judiske teologen och rabbinen Abraham Heschel uttrycker det: ”Guds barmhärtighet är större än hans rättvisa.”

Här ställs vi inför en grannlaga pastoral utmaning: Vad innebär det att se på ett moraliskt dilemma med kärlekens blick?