Sanningens ljus
Det är inte ofarligt att säga som det är. Johannes döparen, vars martyrium och himmelska födelsedag kyrkan i dag firar, hade påtalat för Herodes det otillbörliga i att han levde med sin brors hustru. Det kostade honom livet. Johannes profetiska uppdrag nådde sin kulmen när han halshöggs på en kunglig födelsedagsfest.

I en predikan på denna minnesdag säger Beda Venerabilis (d 735) om Johannes döparen:
Han stängdes in i fängelsets mörker, han som hade kommit för att bära vittnesbörd om ljuset och som av själva Ljuset, som är Kristus, förtjänade att kallas ”en lampa som brann och lyste”. Han döptes i sitt eget blod, han som fick förmånen att döpa världens Frälsare, höra Faderns röst över honom, se den helige Andes nåd stiga ned över honom.
Ända till slutet bär Johannes ”vittnesbörd om ljuset”. Han värjer sig inte för sanningens röst i sitt eget inre. Även när frågorna uppstår inom honom – Var det så här allt skulle sluta? – tränger han inte undan dessa. Från sin fängelsecell sänder han bud till Jesus: ”Är du den som skall komma eller skall vi vänta på någon annan?”
Frågor och tvivel är ibland nödvändiga för att erövra sanningen. Den som följer sanningens ljus, även när det är obekvämt, kan berövas livet men aldrig sin värdighet.
Bild: Johannes Förelöparen, ikon skriven av Robin Johansson.