En kosmopolitisk Gud

Den unge prästen fader Josef Togan leder liturgin när vi tidig morgon på Ninevefastans tredje och sista dag firar eukaristin i S:t Markus syrisk-ortodoxa kyrka i Linköping. Han leder en församling som förenar gammal och nytt, rör sig naturligt mellan språken – arabiska, svenska, syriska – och drivs av visionen att forma en kosmopolitisk församling, fri från nationalism och rivalitet.

Jonaberättelsen, som gett upphov till denna tredagarsfasta, mynnar ut i en skildring om hur Guds vidsträckta barmhärtighet utmanar profetens omåttliga nationalism. Jonas missnöje över hur Gud förbarmar sig över Nineve, en främmande stad, påminner om den självgoda brodern i Jesu liknelse om den förlorade sonen. Såsom denne hade svårt att glädjas över Guds barmhärtighet, tycks Jona ha hoppats att Gud trots allt skulle låta staden gå under.  Kurbitsträdet som förstörs av en mask är en ikon av Jonas attityd, oförmågan att glädjas över främlingars räddning.

Herrens ord i Jonasbokens avslutande rad säger allt vi behöver veta om Gud: ”Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.”