En god lärare
God undervisning är beroende av två saker: lärarens uppmärksamma lyssnande och insikten om att all fruktbar förmedling av kunskap förutsätter genuina och långsiktiga relationer.
Verklig kunskap består inte bara av inlärning av fakta, den hjälper oss att se sambanden i tillvaron och därmed bättre förstå oss själva. I kyrkans tradition framhålls att lika viktigt, om inte viktigare, som vad en lärare säger är vad en lärare är. ”Se på vad deras liv förde fram till och ta efter deras tro.”
All kunskap värd namnet främjar sann självkännedom. Dostojevskij beskriver till exempel staretsen – den andlige mästaren – som någon som hjälper människan till ”frigörelse från sig själv”. Den process som frigör oss från myterna om oss själva, de självbilder vi värnar och visar upp, är nödvändig för att bli sig själv.
Verklig kunskap förmedlar en lärare i förhållande till den självkännedom han eller hon förvärvat. Den som känt sig själv, känner människorna och kan bistå dem på den långa och mödosamma vägen till självinsikt. I Bröderna Karamazov står att läsa om starets Zosima att ”den kunskap han sålunda ägde om den hjälpsökande, innan denne ens hade yttrat ett ord, väckte både undran och förlägenhet och rentav tedde sig skrämmande för besökaren”.