”En ingång i Guds hemlighet”
Den fest som kyrkan firade i går – mitt emellan påsk och pingst, och inte mindre viktig än någon av dessa – får en alldeles speciell innebörd i en tid när många av oss lever på distans i förhållande till gemenskapen med andra troende.
Himmelsfärdens innebörd är inte att närvaro ersätts av frånvaro, men att Jesus blir närvarande på ett nytt sätt. I det ljuset behöver vi förstå vad som annars kan verka besynnerligt: Lukasevangeliets skildring av hur lärjungarna uppfylls av glädje efter att Jesus lämnat dem. Det normala vid ett avsked är upplevelsen av saknad. Men här anar vi något annat.
Är de medvetna om att han som återvänt till Fadern nu är närvarande hos dem på ett nytt sätt, i en annan dimension av tillvaron? Molnet i vilket Jesus synligt försvinner för deras blick, påminner om det moln som sänkte sig över Jesus och de tre lärjungarna på Förklaringsberget, liksom om molnet som gick före Israels folk under ökenvandringen. Molnet är ett tecken på Guds närvaro. ”Det framställer Jesu försvinnande inte som en resa till stjärnorna, utan som en ingång i Guds hemlighet”, skriver Joseph Ratzinger.
”Jag går bort och kommer till er igen”, hade Jesus sagt i sitt avskedstal i Johannesevangeliet. Himmelsfärden innebär uppfyllelsen av de orden. Jesus har inte försvunnit till en otillgänglig himmel där Gud har sin tron. Gud är inte rumslig, som vore han i ett rum, i ett fjärran kosmos, vid sidan av andra rum. ”Gud är här, Gud är överallt”. sa ökenfäderna.
Himmelsfärden är därför inte en händelse som ens för en tid skapar distans. När Jesus går till Fadern är han inte längre på ett enstaka ställe som före himmelsfärden, han är närvarande för alla. Hans ”bortgående” sammanfaller med hans ”kommande”, en ny och förblivande närhet.
Därför är kristendomen inte upptagen av tider och stunder, Jesus avvisar bestämt alla sådana spekulationer. Kristendom är samtid. Den kristna förkunnelsens specifika särdrag – med anledning av våra reflexioner om förkunnelsen under de gångna veckornas fastedagar – är att den gör Jesus Kristus samtida. Predikan är inte ett tal om Kristus, den är ett tal som håller blicken fri mot Gud i en ofta oförklarlig värld.