Frid i ångestnatten

I kloster över hela världen möter man varje kväll natten genom att vid completoriets avslutning sjunga Salve Regina. Det är en bön som frambärs i medvetande om det mörker som lägrar sig över mänskligheten och inger fruktan för att allt är förlorat. 

I denna bön frambär klostren sin förbön för alla som vandrar genom ”tåredalen med suckar och klagan”; för ”Evas förskingrade söner”, att de ska få se Guds moders tröstande ansikte ”som ger frid i ångestnatten”, och att hon, ”moder till all barmhärtighet”, låter oss ”skåda Jesus” i varje prövning.

Den latinska bönen Salve Regina, lyder i sin helhet:

Himlarnas Drottning, moder till all barmhärtighet,
moder till livet, hoppet, hjärtats glädje.
Kvalda vi ropar, Evas förskingrade söner.
Här är tåredalen med suckar och klagan,
och långt är till Paradiset.
I din himmel bed med oss på Jorden.
Låt oss se ditt ansiktes ljus som ger oss frid i ångestnatten.
Maria, högt benådad. När vår landsflykt ändas,
låt oss då skåda Jesus som Du gav oss.
O ringhet, o höghet, o Guds moder, jungfru Maria.

(Svensk översättning av Olov Hartman)