Den trotsiga bönen

Klagovisorna verkar i förstone inte vara en bok om bön, snarare motsatsen. Den anklagar mer än lovsjunger, tvivlar mer än hoppas. Men trots förebråelserna mot Gud är detta i allra högsta grad en bönbok. Fylld av röster som stiger ur djupet och blir till bön för en sönderslagen värld. Likt Jesu bön på Olivberget denna stora torsdag: ”Min själ är bedrövad, ända till döds.” 

Det är bön i en själens natt som tycks ha blivit permanent. De som talar kan uttrycka tvivel över om deras ord alls tränger igenom det dok som Gud verkar ha dolt sig i – ”Du har dolt dig i vrede” – men de ber likväl. Inte ens Guds tystnad får bönen att tystna. Redan det är en akt av trotsig tro. Dessa människor vägrar låta Gud komma undan. De struntar i att Gud inte verkar bry sig. De ber ändå.

Klagovisorna hjälper oss att se hur vi kan uttrycka vår bön i tider av ångest och fruktan, en bön som famnar de stora illdåden och omvälvningarna i världen såväl som de personliga tragedierna. Vi får här lära oss hur man kan stå inför Gud i bön utan några som helst anspråk: bruten, tårfylld, arg. På den vägen kan hjärtat bli bärare av den bön som förmår hela en sårad värld. Det förkrossade hjärtats bön. Och genom att vädja om Guds ingripande transformeras klagan till förbön.