”Visheten förtjänar sitt rykte”

 
Genom Maria lär vi något om vem Gud är, varför skapelsen finns till och vilken vår egen kallelse är. Som ett Guds tempel påminner Maria om att vi alla är tempel (1 Kor 3:16), att människans kropp är ett tempel för den helige Ande och att hela världen är den levande Gudens altare.
I den ortodoxa ikonografin gestaltas Maria som den som rymmer allt skapat. Det är ingen tillfällighet att den ikon som kallas Platytera (så öppen att hon kan rymma hela skapelsen) – se bilden – är placerad under den Kristusikon som kallas Pantokrator (så mäktigt att han bär upp hela världen).
Det är inte heller förvånande att Maria vördas i lika hög grad av klostrens celibatärer som av dem som lever i äktenskap. I sin person förenar Maria jungfruskap och moderskap. Som jungfru helar hon världens brustenhet; som moder upphäver hon jordens ofruktbarhet. Hennes jungfruskap handlar om mer än celibat, hennes moderskap om mer än äktenskap. Som jungfru vittnar hon om livets integritet, som moder personifierar hon bejakelsen av livet.
Därför heter det om Sophia: ”Visheten förtjänar sitt rykte, hon är inte tillgänglig för alla.” (Syr 6:22)