”Var det du som lade dit den?”

 
Att lösgöra sig från världen är i den asketiska traditionen vägen till ett transparent förhållande till världen och andra människor. Lösgörandet är nödvändigt för att inte drivas av nödvändighetens börda i relation till världen, utan istället, med evangeliets ord, kunna ”bära varandras bördor”. Detta illustreras tänkvärt i en av berättelserna från ökenfäderna:
Han var ute och gick med sina lärjungar. En av dem fann en liten grön ärta på vägen och sade till abban: ”Fader, för jag ta den?” Abban tittade förvånad på honom och sade: ”Var det du som lade dit den?” ”Nej”, svarade lärjungen. ”Hur kan du då”, fortsatte abban, ”vilja ta upp något som du inte har lagt dit?”
Berättelsen kan i förstone te sig svårbegripllig, formade som vi är av marknadens mentalitet som talar om för oss att ju mer vi har, desto bättre klarar vi oss. Här rubbas denna idé av ett annat sätt att tänka: Ju mindre vi har, desto mer kan vi bli.