Daglig kommunion

 
Psaltaren är världens mest använda och slitstarka text, oersättlig såväl i liturgin som i vårt eget böneliv. Alla andra bönböcker sliter vi ut. Inte Psaltaren. Vad beror det på?
För den kristne är det viktigaste skälet att Jesus är jaget i Psaltaren. Jesus själv bekräftar att allt som hände honom finns beskrivet i psalmerna (Luk 24:44). När vi ber med Psaltarens ord förenas vi med Kristi jag. Psaltarläsningen blir kommunion, tidebönerna en förlängning av eukaristins mysterium. Vi förenas med Jesus när vi gör hans ord till våra egna. ”Psalmerna handlar om mitt liv i Kristus.” (Anders Piltz)
Det gäller också de psalmer som bjuder motstånd, de vi inte förstår, de som berör oss illa. Som den 109:e, som vi ber i onsdagens morgonbön den fjärde veckan. Men om Jesus inte bjuder oss motstånd, hur skulle vi då kunna växa?
I vår tidebönsbok finns en kod till varje psaltarpsalm: antifonen tyder Kristusspåren i psalmen. Den utgör ett tecken, ett sakrament, som modellerar vårt liv efter Jesu liv.