Kraftig föda

 
De tidiga kristna trobekännelserna är ursprungligen dopbekännelser. Av de tre mest kända – den apostoliska, den athanasianska och den nicenska är den senare den mest ekumeniska.
Medan de två första uppkommit i väst och enbart brukas där, används den senare – ofta kallad Nicenum– både i öst och väst. Det var också den första trosbekännelse som kom att användas i gudstjänsten. Det tog sin början i Konstantinopel på 500-talet, ett bruk som man senare tog efter i väst. I Rom infördes trosbekännelsen i mässan dock först år 1014.
Nicenum är kraftig föda. Dess ursprungliga karaktär av dopbekännelse är värd att påminna sig när vi i morgon, den första söndagen efter trefaldighet, firar vårt dop. I dopet blir vi delaktiga av det vi bekänner. Genom att instämma i bekännelsen – som framför allt handlar om vad Gud gjort och gör för oss – låter vi dopets rytm av död och uppståndelse kasta ljus över de avgörande ögonblicken på vår livsresa. Så kan en förtvivlad situation förvandlas och en svår blockering lösas.