En enda flamma

 
Jag tror på en enda Gud.
Den kristna tron tillber Gud som en enda flamma, han som säger: ”Jag är den förste och den siste, förutom mig finns ingen Gud.” (Jes 44:6) I denne Gud kan ingenting vara opersonligt. Därför är kontemplationen av den ende Guden, firad i kyrkans gemensamma bekännelse, en treenighetsupplevelse.
Gregorios av Nazianzos, Teologen kallad för sitt sätt att lovsjunga Guds mysterium, beskriver Gud som en enhet med åtskillnad: ”En Enda i de Tre – detta är Gud. De Tre som en Enda: det är de Tre i vilka Gudomen finns, eller för att vara exakt, som är Gudomen. ”
Och han tillägger: ”Knappt har jag börjat besinna Enheten förrän Treenigheten låter mig bada i dess glans. Knappt har jag börjat besinna Treenigheten förrän jag grips av Enheten på nytt.”
I den flamma som är Gud öppnar sig kärlekens väldiga rymd. Den Ende är aldrig utan den Andre i den stora gudomliga enheten.