De tomma orden

 
Den första delen av Efraims fastebön avslutas med bönen om befrielse från de tomma orden.
Språket och förmågan att tala betraktas av kyrkofäderna som gudslikhetens sigill hos människan. Gud har uppenbarat sig i Ordet. Av alla skapade varelser är det bara människan som fått gåvan att tala. Men den högsta gåvan rymmer den största faran. På samma gång som den utgör människans adelsmärke, speglar den hennes fall och undergång.
Orden bygger upp och bryter ned. Tungan är ”full av dödligt gift” (Jak 3:8). Eller som Adrienne von Speyr uttryckt det: ”Människan har den fruktansvärda kapaciteten att med sitt evinnerliga pratande få Gud att tystna.”