Vad ser vi?

 
Kanske finns ingen högtid som inbjuder till kontemplation så som julen. Det har gjort adventstidens fasta särskilt befogad. Dess mening har varit en enda: uppövandet av en kontemplativ blick, ögon som ser mer än vad ytan berättar.
Vad ser vi nu när vi under de kommande dagarna på nytt betraktar barnet i Betlehem? Är vi medvetna om att vi blickar in i ett ofattbart mysterium? Den Utlovades ankomst. Alltings Fullbordan. Den Stora Glädjen. Det Ljus i vilket allt blir förklarat.
Gud har trätt in i världen, men på ett sådant sätt att hans härlighet är dold i ett lindat barn som ligger i djurens matkrubba eftersom det inte fanns plats för honom inne i härbärget. Hans plats är bland dem för vilka det inte finns plats. Han är dold i alla dem som i kärlek överlåtit sina liv åt honom. Därför var härbärget den sista plats där Herren kunde födas.
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. (Rom 11:33)