Julfastans första dag

 
Dagen före första advent avslutade vi läsningen av Uppenbarelseboken, som sträckt sig över en dryg månads tid, med att höra Jesus säga: ”Ja, jag kommer snart.” (Upp 22:20). Orden handlar inte bara om hans avsikt att komma vid en specifik historisk tidpunkt, utan – och framför allt – om den iver med vilken han kommer för att vara en del av våra liv här och nu.
Adventstiden är för mig och många det kristna årets mest livgivande period. En tid som sammanfattas i ett enda ord: Kom! Den handlar om honom som har kommit och som ska komma – men framför allt om honom som kommer.
Adventets ”kom” kan återskapa ett momentum i vårt andliga liv: den mänskliga existensen är inte bara en färd mot en Gud som väntar på oss, som ska komma en viss dag i en oviss framtid; det är en resa där parousin – uppryckandet till himlen – sker dagligen: i varje ögonblick kommer Kristus oss till mötes i vårt inre.
Vi ska under tiden fram till Kristi födelses fest reflektera över vad vi kan göra för att Kristi ankomst ska skapa ett momentum i våra liv.