Vad gör jag här?

 
Det tjugonde kapitlet i Jeremias bok: den kris når sin kulmen i profetens liv, som inte så mycket är troskris som en kallelsekris. Mellan raderna hör vi honom ställa den obesvarbara frågan: Vad i hela världen gör jag här?
Tusen gånger har han besvarat frågan: Det här är min väg. Men varje kallelse är ett mysterium. Ett jonglerande med ord gör den inte så mycket begripligare. Den är en motsägelse och måste så förbli. Jeremia har ett val – och han har inget val.
I detta spänningsfält mellan det synliga och det osynliga, det som kan förklaras och det som inte låter sig förklaras, lever den kallade. Det viktiga är inte att förstå. Långt viktigare är att förtrösta.