Att vara till för Gud

 
”Min vän är röd och glänsande, ypperst bland tiotusen”, sjunger hon i Höga Visan.
När det inre livets människor vittnar om sin erfarenhet är de överens om en sak: Guds besök, Kärleken som intar hjärtat, övergår allt de kunnat föreställa sig.
”Att han var kärleken, det visste jag, men att det innebar detta hade jag ej trott om någon sagt mig det”, skriver Linnea Hofgren i sin dagbok efter att hon i oktober 1899 mött sin livskallelse. ”Du är kallad till bön. Bry dig inte om att söka verk som syns inför människor”, hade rösten sagt.
”O hur underbart … när du blivit allt i alla”, forsätter Linnea, ”då skall saligheten avtäcka sin nu blott genom tron anade hemlighet: ”Gud och intet mer.”