Var finns kyrkan? (I)

 
Om tre dagar firar vi apostlarna Petrus och Paulus högtid. En dag som påminner oss om att kyrkan vilar på traditionen från apostlarna, något vi varje söndag bekänner i orden om att vi tror på en ”apostolisk kyrka”.
Vad vi menar med tradition är avgörande för hur vi uppfattar trons föryngring och därmed kyrkans förnyelse. Om vi med tradition avser att allt var bättre förr kommer traditionen sannolikt att leda till att vi föråldras andligen. Föraktar vi traditionen som något föråldrat blir vi snart en spegel av vår samtid. I bägge fallen avlägsnar vi oss från kyrkans apostolicitet.
För den unga kyrkans vittnen var traditionen uttrycket för ”föryngringens Ande”, Spiritus juvenescens, med ett uttryck från Irenaeus av Lyon. Den är förutsättningen för en tro som bevarar förbindelsen med sina källor. Traditionen är inget annat än den helige Andes pågående vittnesbörd i kyrkans liv. ”Vår tro, som vi tar emot av Kyrkan och bevarar, upphör inte att föryngra sig själv under Andens inflytande”, säger Irenaeus.
Överallt där denna föryngring sker finns kyrkan.