Att våga det oerhörda

 
Natten innan shauvot – pingst – liknar rabbinerna vid en kärleksnatt. Den judiska pingsten firar minnet av förbundsakten mellan Gud och hans folk, ingången vid Sinai, som får sin mest fullödiga uttolkning i Höga visans kärleksberättelse. På samma sätt med kyrkans pingst: Genom Anden utgjuts Guds kärlek i våra hjärtan.
Pingsten upprättar oss som personer. När Anden drar in människan i det fördolda livet med Kristus hos Gud, ser hon på sig själv och på den Andre med nya ögon. Hon blir till som Jag, och kan utan beräkning säga Du. Inget står längre mellan Jaget och Duet. Inget syfte, inget begär, ingen fantasi.
Kärleken har inte bara Duet till ”innehåll”, säger Martin Buber. ”Den som inte vet detta, vet det med sitt väsen, känner inte kärleken, även om han till den hänför känslor han upplever, erfar, njuter och ger uttryck åt.”
Pingsten innesluter människan i en kärlek som får henne att våga det oerhörda: att älska människorna.