”Ja, det kommer en dag” (Jer 31:6)

 
Vi har nu kommit till höjdpunkten i vår fasteläsning från profeten Jeremia. Kapitlen 30-33 i Jeremiaboken är som en bok i boken, och brukar därför kallas Trösteboken. Denna kom att utgöra viktig läsning bland den judiska exilbefolkningen i Babylon i efterdyningarna av Jerusalems förstörelse. Här möter vi den längsta sammanhängande visionen av upprättelse och en framtida fred hos någon av profeterna före exilen.
I en svit av dikter överväldigas läsaren av nådens mysterium. Man kan inte annat än häpna över de löften som uttalas över spillrorna av en förlorad stad och ett sargat förflutet. Men sådan är nåden: om den upphör att överraska, upphör den att vara vad den är.
Löftet är en av trons viktigaste kategorier, och Jeremia vägrar släppa taget om det. Endast om vi kan lita på det Gud lovat, vågar och orkar vi hoppas även i tider när förlusterna är oöverskådliga och historien tar en annan riktning än vi önskat.