Generad av pengar?

 
I ett bibliskt perspektiv är den självklara utgångspunkten i ämnet kapital, att pengar och ägodelar tillhör Gud och anförtros åt människan att förvalta. ”Jorden är Herrens och allt den rymmer.” (Ps 24:1) En förvaltare äger inget, men är ansvarig inför ägaren för det han eller hon blivit betrodd med.
Bibeln generar inte den som har mycket pengar, så länge de används till Guds ära. Det är först när pengar börjar betraktas som ”mina”, som de snabbt blir destruktiva. De tjänar inte längre det gemensamma goda, framför allt inte dem som är i störst behov, endast egenintresset.
När denna insikt faller i glömska blir pengar och ägodelar en källa till sociala orättvisor. Att minnas Gud är inte en intellektuell akt, det är en praktisk akt: att förvalta det vi äger på ett sätt som skiljer sig radikalt från det som dominerar i vår kultur.
Den profetiska traditionen är kristallklar om sambandet mellan vidlyftigt förvaltarskap, gudomlig indignation och, med tiden, förkrossande förlust.