Hängivenhet

 
När den helige Benedictus i klosterregeln tar upp bönen skriver han: Vi tror att Gud är allestädes närvarande, och att Herrens blick når överallt, den följer onda och goda.
Samma tanke möter vi hos ökenfäderna – ”Gud är här, Gud är överallt” – och i Psaltaren: ”Du omger mig på alla sidor, jag är helt i din hand.” (Ps 139:5)
Bönens uppgift är alltså inte att dra till sig Gud eller söka upp honom. Genom bönen på den särskilda platsen och tiden – tidebönen – övar vi oss att upptäcka denna närvaro. Överlåtelsens åt daglig tidebön gör oss alltmer medvetna om att hela livet är en gudstjänst. Den som vet det, och lever i det ljuset, förvärvar en hållning av hängivenhet i allt hon gör. Vardagens mångahanda blir en väg där ”hjärtat vidgar sig och man löper Guds buds väg i kärlekens outsägliga sötma”, som Benedictus uttrycker det.