Att känna den andre

 
Den tredje veckan i påsktiden ges oss det stora herdeporträttet i Johannesevanageliets tionde kapitel att meditera över. Porträttet blir som mest avklarnat i verserna 14 och 15.
Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren.
Vad är det ”att känna”? Kunskapen hör samman med tillhörandet. Herden känner fåren därför att de tillhör honom, och de känner honom just därför att de är hans. Att känna och att tillhöra är ett och detsamma. Det heter att den sanne herden ”äger” fåren, men inte som man äger ett ting som man brukar och förbrukar.
Ingen människa ”tillhör” en annan, på det sätt man äger ett ting. Barnen är inte föräldrarnas egendom och makarna är inte varandras egendom. Men de tillhör varandra, fast bara under förutsättning att de bejakar varandras frihet och bär varandra i kärlek. Deras kunskap om varandra – det sätt på vilket de känner varandra – växer ur denna tillhörighet.
På samma sätt tillhör fåren herden. Han känner och älskar dem, och vill att de ska nå sin fulla frihet. Därför utnyttjar han dem inte, utan ger sitt liv för dem. ”Att känna” och ”att utge sig själv” är ytterst ett och detsamma.