Återföreningen

 
Den ende som håller Paulus sällskap i Rom när han skriver sitt sista brev är Lukas, läkaren. Nu ber aposteln, i brevets avslutning, att Timotheos ska komma snart, helst före vintern – och att han ska ta med sig Markus!
Det är en anteckning med en speciell bakgrund. Paulus hade många år tidigare betraktat Markus som desertör när denne övergett honom och Barnabas under deras missionsresa. Men relationer kan helas även när djupa sprickor uppstår mellan människor.
Om Paulus önskan gick i uppfyllelse kan vi föreställa oss följande: en kvartett på fyra personer möts i en fängelsecell i Rom. Det är vinter, och en av dem väntar på sin avrättning. Två av dem, Markus och Lukas, skulle komma att tillhöra Bibelns fyra evangelister.
Vad betydde denna tid – hur lång den nu var – tillsammans med Paulus för de evangelier dessa två kom att skriva? Fick de råd av Paulus beträffande redigeringen av evangelierna? Bidrog han med detaljer, eller Jesusord, från den muntliga traditionen som de kunde foga in i sina berättelser? Eller var det rentav här, under deras sista tid tillsammans i Rom, som Paulus uppmanade dem att skriva vad som kom att bli kyrkans evangelier?
Om allt detta kan vi bara spekulera. Men återföreningen mellan Paulus och Lukas, och deras yngre vänner, Markus och Timotheos, måste ha varit en både vacker och gripande syn.
Tröstad och styrkt av vänskapens sakrament kunde nu aposteln invänta sitt martyrium.