”Jag påminner dig”

 
Fyra gånger i brevets inledning (vers 3-6) refererar Paulus till minnet. Sitt eget och Timotheos minne. Jag minns dig ständigt i mina böner… Jag minns dina tårar… Jag har blivit påmind om den uppriktiga tro… Därför påminner jag dig…
Poängen är tydlig: förlora inte kontakten med dina rötter. Förskingra inte ditt arv. I Timotheos fall handlar det om att minnas den undervisning han fått, för att inte distraheras i sitt trosliv av främmande röster. Ett levande minne ger hjälp att bevara riktningen i ett svårnavigerat landskap, medan den som försummar att vårda sitt minne sätter sin identitet på spel.
All kristen förkunnelse är i grunden en påminnelse. Den finaste komplimang man kunde ge de tidiga kyrkofäderna var därför denna: Han tillförde inte teologin någon nytt.