Om begär och självbehärskning

 
Bönen i Anden, vare sig den utrycks som kontemplativ eller karismatisk bön, är en magnetisk kraft som drar själen mot Gud. Faran finns dock att begäret efter Gud sammanblandas med det sexuella begäret. Även detta är av Gud, men i en fallen värld är det utsatt för risken att synda och skapa förvirring.
Kyrkofäder som Origenes, och Gregorios av Nyssa var i hög grad medvetna om detta samband och därmed dess faror. De visste att begäret i grunden är ett enda därför att kärleken är en. Agape och eros är inte olika slag av kärlek, snarare olika uttryck för samma kärlek: den kärlek som kommer från Gud.
Därför är den helige Ande både den som väcker vårt begär – och hejdar det. Med Paulus språk: samme Ande som ingjuter Guds kärlek i hjärtat, skänker självbehärskningens gåva. Eller för att tala med profeten Jeremia: Gud är den som både bygger upp och bryter ned.
Teologen Sara Coakley ger mot denna bakgrund uttryck för en rannsakande tanke: sexuellt missbruk bland präster kan inte sällan ha sin orsak i en demonisk förvrängning av vad som i grunden är en viktig sanning: att det sexuella begäret endast finner sin yttersta mening i Gud.