Ett stort under

 
Fredag morgon. Brödet som bakats i gryningen vilar i “graven”. Om några minuter vidtar gräddningen. Vi förbereder oss för retreatens avslutande mässa.
Innan de heliga gåvorna, Kristi kropp och blod, tas emot och förtärs instämmer alla döpta i en bön, hämtad från evangeliet, och som är en fast del av liturgin. Efter prästens ord Saliga de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid och får stiga in i den smyckade brudkammaren, ber vi: Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak, men säg bara ett ord så blir jag helad.
Varje gång eukaristin firas inbjuder Jesus oss till den allra innerligaste gemenskapen med sig själv. Som brudgummen för sin brud in i brudkammaren, så förenar han sig med oss när vi förtär brödet och vinet. Inför det ofattbara grips vi av vår egen ovärdighet, likt den romerske officeren som först uttalade dessa ord. Men Herren kallar på oss, längtar efter oss, åtrår vår kärlek. Han vill ge sig själv åt oss. I denna stund sker ett stort och oförklarligt under. Vi omfamnar ett heligt ögonblick.