Kallad?

 
Igår reste jag direkt från mässan på Bjärka-Säby till Helligåndskirken på Strøget i Köpenhamn där Simon Fuhrman installerades som präst i en högtidlig gudstjänst kl 17.
Jag har firat gudstjänst i denna kyrka mitt i Köpenhamn två gånger tidigare. Den första var i mitten av 1980-talet, då jag var inbjuden att predika i en ekumenisk ungdomsgudstjänst en sen fredagskväll. Den andra var i april 1988, när begravningen efter min andlige far, Alfred Lorenzen, hölls i just denna kyrka.
Nu installerades alltså en av Ekumeniska Kommunitetens medlemmar, med rötter i pingströrelsen, i en tjänst som så kallad ”nattpräst” i denna kyrka. Inom kort kommer ökenmässan att regelbundet firas i Helligåndskirken.
Under installationen av Simon, som fått en del av sin föreberedelse på Makariosklostret i Egypten, kom jag att tänka på vad en äldre svensk missionär till Etiopien berättade för mig för många år sedan. Som relativt ny missionär i Etiopien hade han kommit i samtal med några studenter. Frågan man ville dryfta var: Hur vet man att man är kallad av Gud? Missionären förstod snart vart de vill komma: ”Hur visste du att du skulle komma till oss?”
”Jag gav de svar jag brukade ge”, sa han. ”Men jag märke att de inte var nöjda. Så jag vände frågan tillbaka till dem: ’Hur är det i er gamla kristna tradition? Hur vet någon att han är kallad av Gud.’”
Efter en stunds tystnad, svarade en av studenterna:
”Hos oss är det så, att om någon tror att han är kallad får han gå ut i öken. Så får han leva där en tid, och lära sig att ta i ormar och skorpioner. Om de inte gör honom någon skada, vet han att han har kallelsen.”